På Mediadagarnas "Visa och berätta-scen" beskrev Kirsi Skön hur avslöjandena om valfinansieringen kom till. Inslaget i A-studio för ett år sedan fick megalomaniska proportioner, något som sällan träffar en journalist, påpekade hon själv. Hon fick Timo Kalli att medge att han medvetet bröt mot den lag som han själv hade varit med och stiftat om valfinansieringen, för att \"den inte innehöll sanktioner\", alltså ingen risk för straff.

Enligt Kirsi Skön var det en \"offentlig hemlighet\" efter riksdagsvalet 2007 att de rekordstora valbudgeterna bestod av större bidrag, över 1700 euro, som var anmälningspliktiga. Ingen medgav ändå något, och ingen pratade bredvid munnen.

Man fick vänta på en krok. Den kom i samband med en intervju med Anders Blom, som på ett underligt sätt fick igenom flera krav i regeringsprogrammet för sin uppdragsgivare, familjeföretagens förbund.

Skatteprofessorn Heikki Niskakangas gick med på att säga att det är rika affärsmän som får delta i regeringsförhandlingarna på Ständerhuset, och där får in fördelaktiga formuleringar i regeringsprogrammet. Tack vare generösa valbidrag får man anta.

Både Kokoomus och Centern hade mer än 2 miljoner euro i sin valbudget. Helt nya finansiärer dök upp efter avsöjandet; t.ex. Kehittyvien Suomen Tuki, Eheän suomen tuki o.s.v.

Kirsi Skön misstänker att det var lättare att göra avslöjandet för att hon inte jobbar inne i riksdagens innersta krets – där kan det vara svårare att ställa pinsamma frågor.

Hon vill inte överbetona sitt avslöjande. Denhär gången lyckades man avslöja bakgrunden till valfinansieringen. Den arbetsgrupp som sedan beredde en ny valfinansieringslag kunde göra en betydligt strängare lag än vad annars hade varit möjligt – med sanktioner.

Ungefär samtidigt kom andra avslöjanden, om riksdagen som tafs-arbetsplats, om Kanervas sms-meddelanden. Det fanns alltså en gynnsam atmosfär för att göra reglerna strängare och \"sätta dit\" de fifflande riksdagsmännen.

Resultatet blev mindre bidrag åt riksdagskandidaterna, för att givarna inte vill bli avslöjade – och resten skötte den ekonomiska krisen om. Valkampanjernas kapprustning kring annonsering och penninganvändning är åtminstone tillfälligt bruten.